Tänk om man hade elefantöron och snabel Av Minna och Iza

Tänk om man hade elefantöron  och en snabel det skulle vara jätte roligt.Marcus har det.Det är inte många som har det.Typ ingen hör vad han säger i skolan.Varför går han ens i skola.En dag träffade jag på Marcus och då sa han :HO HO och det var första gången  han pratade.Men det var lite tidigt att säga just nu mitt på sommaren.När jag kom till skolan så sa jag  till mina vänner vad som hade hänt. Men ingen trodde mig. Då blev jag jätte ledsen och sprang hem. Klockan 19:00 kom Marcus och knackade på. Jag öppnade. -Hej sa Marcus!

-Hej sa jag. Men hur kan du prata?

- Jag kan bara prata med dig.

-Vaa? jag känner mig förvirrad 

- Ja jag förstår det. Det är nemnligen så att jag.... ää.. Jag är en ängel. Jag har kommit hit  för att kunna träffa dig.

-Varför just mig??? Svarade jag.

- för att du är den ända jag kan lita på. Du retas inte direkt.

-nee det är sant faktiskt. Du verkar vara trevlig Marcus. Kom in!

-tack så mycket svarade Marcus trevligt. 

Dem gick till köket. Jag bjöd på fika. 

Marcus blev lite konstig uniefär som om han blev lite kär i mig. Jag frågade vad som hade hänt.

- varför är du så konstig Marcus?

- jo..... Asså jag måste fråga dig en sak. 

- vadå för något? Kom igen säg nu!!! 

- okej jag är lite kär i dig och jag undrar om vi kan vara mer en vänner?

-ledsen jag känner inte likadant för dig men vi kan vara bra vänner!

- okej! Svarade Marcus.

Efter den dagen hade jag och Marcus väldigt trevligt tillsammans 

Snip snap slut så var sagan om Marcus slut!!!  

Det blev väll ett lyckligt slut!